hejdaniela

Det är inte förrän idag jag har tänkt det och verkligen insett vad det är som pågår. Jag har alltid varit den roliga människan som gör narr av sig själv i de flesta situationer. Nu känner jag att ingen tar mig på allvar om jag inte är arg eller har tårar i ögonen. Och detta är allt mitt fel. Det är mitt fel att jag har gjort så mycket för att folk ska skratta åt mig och tycka att jag är rolig. Och nu går jag runt och vågar inte säga saker till mina närmsta vänner för jag är rädd att dom ska skratta.

Jag vill bli dansare. Professionell dansare. Jag har hållt på med dans när jag var liten men sen gav man liksom bara upp. Det blev ett vanligt liv. Vanlig skola, vanlig vardag och vanliga vänner. Idag är jag 21 år gammal och kommer att flytta ihop med min pojkvän om några månader (dock inte han jag har skrivit om tidigare). Samtidigt som jag tycker det är hur roligt som helst och är jättekär och lycklig så är jag rädd att fastna i något vardagsaktigt och att jag kommer att nöja mig. Jag vill göra något kul och stort för min egen skull. Så att jag ska få känna på hur det är att leva sin dröm. Jag vill bli en riktigt duktig dansare, jag vill åka till Hollywood på auditions och få testa på att kämpa riktigt och tävla mot andra duktiga dansare.

Jag vill att folk ska tänka "Jävlar, hon ville verkligen nå sin dröm och hon tar tag i det helt själv". Jag vill att folk ska bli peppade själva till att ta tag i sina drömmar och inte bara dagdrömma om det och leva på det. Ingen ska nöja sig om dom inte vill ha det där vanliga livet.

Det var detta jag hade att säga nu. tjing